En hälsning från Antibes


Just nu håller jag på att samla på mig information tänkt under vinjetten OM ANTIBES. Ingen lätt uppgift, för staden har dokumenterats sedan urminnes tider i sådan omfattning av den ledigt fyller ett stadsbibliotek. Ambitionen är ändå att hitta lite udda ställen. Redan första dagen fick jag napp. Mellan parkerade bilar på den hårt trafikerade Avenue Robert Soleau (allmänt kallad bankgatan) stod ett plakat som visade till Le Musée de la Carte Postade några meter in på en tvärgata. Jag ringde på och förklarade mitt ärende till mannen i luckan.
” Besöket tar minst en timma, den guidade turen har just börjat”, upplyste han och utan att vänta på svar öppnade han dörren till  generöst tilltagna lokaler fyllda med vykortsförsedda glasmontrar.
Han försvann längre in i environgerna och gav mig tillfälle att kasta ett öga på en enorm samling vykort från hela världen uppsatta bakom glas. Där fanns hälsningar från Trondheim och Stockholms slott hann jag se innan han var tillbaka.
” Museet är indelat i tre olika permanenta sektioner men var tredje månad byter vi ut den temporära utställningen. Just nu pågår förmänskligade djur”, klargjorde han och pekade mot montern med en häpnadsväckande samling katter, hundar, apor och fjäderfä i utstyrslar från olika tidsepoker och miljöer.
Jag hade tänkt att återkomma vid ett senare tillfälle, men Christan Deflandre fortsatte visningen när museets andra två besökare anslöt sig, det var bara att hänga med.

Han förevisar och berättar om finurligt konstruerade vykort från sent artonhundratal, ofta med en satiriskt touch från tider då det mesta var förbjudet att visa öppet men som med kreativa lösningar ändå gör det. Den nakna damen blir klädd i ett nafs när man drar i ett snöre och liknande fiffiga konstruktioner. Ett minst hundraårigt vykort är till och med försett med en liten grammofonskiva. När monsieur Deflandre sätter stiftet på skivan och med hjälp av en blyertspenna i skivans mitt sätter den i rullning strömmar musiken från en välkänd fransk barnskiva ut.
Det är bara ett av museets drygt tre tusen vykort som Christan Deflandre samlat på sig från sin tonårstid och framåt. Vykortens historia fick ett kännbart dip när smartmobilerna kom ut på marknaden, berättar han. ”Numera skickar man egna kort tagna med mobilen och skickar hälsningar den vägen.”

Utställningen, som omfattar vykortets historia ( det första sägs vara från Wien 1869) systematiskt indelade i olika genrar och miljöer hämtade från skilda tidsepoker, är både underhållande och lärorik.
Men en timma är alldeles för kort tid…jag måste gå dit igen. Rekommenderas!

Museet är öppet alla dagar 14-18 utom måndagar då det är stängt. Entre 5 euro för besökare över 12 år, då ingår guidning som dagligen sker 15 och 17.
Mer info på museets hemsida och på Facebook.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

En tanke om “En hälsning från Antibes