På tal om den inre marknaden är det inte EU i första hand man tänker på här


Varje fredag är det marknad i Ventimiglia, närmaste stad på italienska sidan. Den påstås vara störst i Europa och det finns ingen anledning att tvivla. Själv föredrar jag torsdagsmarknaden i Bordighera, på sex minuters avstånd med tåg eller taxi, tio med buss och cirka en timma till fots. Den är långt ifrån lika omfattande med mer än tillräcklig.

Förra gången jag var där köpt jag en cerisefärgad skinnväska för tjugo euro, möjligen prutade jag en femma, för i Italien gör man det utan att mötas av sura miner. Tvärtom gillar de flesta italienska marknadshandlarna att slänga käft, åtminstone de jag träffat på.

Men man behöver inte åka till Italien för att gå på marknad.

När Cajsa och Tommy, syster och svåger på besök passade vi på att fynda. Men maten som serveras på marknadsbistron bakom brandstationen i Antibes är i sig värd ett besök. Men räkna med att väntan på maten kan dra ut på tiden. Vi tömde flera vattenflaskor och nästan en pichet rosé innan den kom.

Besökte en kombinerad antikmarknad och loppis strax utanför Antibes centrum strax före presidentvalet och slog mig i slang med några gubbar som slagit sig ner i ett stånd där de dukat upp lunch.

” Vad tror ni om valet, det verkar som Macron har segervittring?” Så kan man inleda om man ser några intressanta prylar i stället för att gå rakt på sak och fråga om priset.

” Det hoppas vi verkligen inte, då är det finito med marknader, det har han redan annonserat,” svarade den ene och fick de övriga att nicka och humma instämmande.

” Då tror vi mer på Marine le Pen, hon värnar om oss småföretagare,” fyllde en annan i och fick samma hummande från de övriga vilket fick min köplust att störtdyka och gå vidare.

Frågan om kvitto för marknader och torghandlare är, eller borde vara, en het potatis i Frankrike med stora ekonomiska problem att ta tag i. Siffror som visar hur stor omsättningen uppskattas till har jag inte lyckats få tag i, men en gissning är att det inte rör sig om småpengar.

I hela PACA-regionen som omfattar Provence, Kyrkostatens Avignon och Comtat Venaissin, och Franska rivieran med Marseille som regionhuvudstad finns ett gigantiskt utbud av marknader ( samma gäller nog i hela landet). Här saluförs varor på gator och torg alla veckans dagar och för att hålla reda på vilken dag byn du vill besöka har marknad finns nu en hemsida som inte bara anger veckodag utan också marknadens karaktär, antikt, lokala råvaror, kläder och skor eller, som oftast, en salig blandning av allt.

 

I Antibes fylls den annars ganska tomma Place de Gaulle och sidorna av den alltid lika trafikerade boulevard Albert 1er med marknadsstånd varje torsdag från tidig morgon fram till två. Här prutar man inte, jag har i alla fall inte lyckats trots upprepade försök. Egentligen är priset oväsentligt, för det är oftast lågt nog eller på tok för högt, nej, min fäbless för att pruta väcktes under en semesterresa till Tunisien i början av sjuttiotalet där man ansågs lika ointressant som osportslig kund om man inte ville köpslå.
Jag roas verkligen av köpslåendets olika faser och har blivit ganska bra på av avläsa när gränsen är nådd, men kan fortfarande dra mig till minnes när döttrarna under våra resor växlade mellan att öppet visa hur pinsamt de upplevde situationen eller ilsket gå därifrån när de blivit gamla nog att hålla sig på avstånd.

Nu är de vuxna men med barndomens pinsamheter tatuerade. Kanske är den ändå på väg att blekna, för när mellandottern som nu också är mamma var på besök tog vi en sväng till marknaden. Hon fastnade vid ståndet som säljer bastuhanddukar av god kvalitet för en eurotia. Vi stod länge och valde tills hon viskade:
” Kan inte du fråga om man får två för femton?” Äntligen fick jag chansen att pröva tricket – att le och samtidigt se lagom ointresserat kaxig ut.
” No madame, här är det prutat och klart,” sa torghandlaren och förklarade som alltid att bättre pris än de hade fick vi leta efter.
De finns på Carrefour precis vid ingången såg jag häromdagen.

Tillbaka till marknaden i Bordighera där jag köpte skinnväskan för en tjuga.
En identisk väska, visserligen mörkblå, såg jag nyligen i ett skyltfönster till en chic boutique i Juan les Pins för 79 euro vilket fick mig att undra om boutiqueinnehavare som antikhandlare gör sina lovar på marknader för att ta hem och sälja med rejält påslag. Inte helt riskfritt för tullen gör slumpmässiga razzior, sägs det i alla fall.

Imorgon bär det av till marknaden i Lorgues, en kommun i departementet Var sydösterut, inte långt ifrån Draguignan där svenska Vin& Sprit en gång ägde vingården Domaine Rabiega. Efter ett antal olika försäljningar är den nu i fransk ägo men det är en annan story värd att återkomma till. Oavsett ägare: Där prutar man inte.

Mer om marknader http://marches-reguliers.pagesperso-orange.fr/06-marches-hebdomadaires-alpes-maritimes.html

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

En tanke om “På tal om den inre marknaden är det inte EU i första hand man tänker på här

  • zvodretiluret

    I don’t even know the way I stopped up here, however I assumed this submit was once great. I don’t recognise who you’re however definitely you are going to a famous blogger in the event you are not already 😉 Cheers!