Nyfikenheten på Sardinien väcktes redan i slutet av åttiotalet vid en rundvandring på Forum Romanum. Den eminenta guiden levandegjorde den offentliga platsen i antikens Rom till den grad att det kändes som vi var närvarande i händelsernas centrum vid tiden för dess blomstring. Ändå var det guidens berättelse om arkitekturen så finurligt anpassad till väderstreck, vind, värme och kyla på Sardinien dit hon skulle bege sig som gjorde ännu starkare avtryck. Längtan efter att en dag besöka denna omvittnat vackra autonoma italienska region har legat i träda genom åren, men plötsligt en dag kläcktes den på nytt.
Blev stående framför ett butiksfönster fyllt av italienska läckerheter och kunde inte motstå ingivelsen att gå in. Cibo drivs av Antonello Poli och Sasha Stokman, han född och uppvuxen i provinsen Oristano på Sardiniens västra kust, Sasha kommer från Piemonte på italienska fastlandet. Devisen skriven på butiksfönstret Tradition + Passion = Kvalitet talar för sig själv.
Innan Antonello tog klivet från anställd till att bli sin egen huserade han som chef i det italienskt inspirerade köket på lyxiga hotell Royal i Antibes under fem år. Nu trollar han ihop kulinariska färdigrätter, magiskt goda såser och röror att servera till charkuterier och ostar från utvalda gårdar främst Sardinien. Sasha ansvarar för marknadsföringen och sociala medier men delar också gärna med sig av sin kunskap om det sardiska köket och produkterna därifrån till kunder i butiken. Hennes bakgrund lutar annars åt modebranschen vilket bland annat visar sig i Cibos snitsiga logo.
– Min dröm är att ägna mig åt haut couture fast på en prisnivå som riktar sig till en bredare kundkrets. Tyvärr är det ett för trångt nålsöga att slå sig in på den marknaden, säger Sacha.
Redan vid första besöket i butiken fastnade jag för berättelsen om Lorighittas, en pasta bestående av mjöl och vatten och som traditionsenligt tillverkas för hand.
Upprinnelsen till pastans form sägs vara örhängen som en ung kvinna bosatt på ön fick i kärleksgåva av en soldat. Uttråkad i väntan på hans återkomst tillverkade hon pasta i samma form som örhänget – Lorighittas var född. Traditionen har hållit i sig men nu återstår endast två familjer som står för all produktion.
– Den ska koka runt trettio minuter i välsaltat vatten och serveras med kyckling i tomatsås, förklarar Antonello och undrar om jag vill ha receptet.
Vem vill inte det!
Stek kycklingbitar av lår och bröst i olivolja tills de får färg tillsammans med lök och vitlök. Vill man ha starkare smak, tillsätts en strimlad röd paprika.
Tillsätt vitt vin och låt sjuda och fyll därefter på med en eller två burkar konserverade tomater ( från Sardinien!)
Salta och peppra efter tycke och smak.
Låt koka tills tomatsåsen har fått smarrig konsistens och kycklingdelarna är genomstekta.
Pastan serveras med tomatsåsen och kycklingen separat. Alternativt Antonellos variant. Lägg kycklingkoket i en ugnseldfast form, häll över den färdigkokta pastan, toppa med riven pecorino (italienska för fårost) och gratinera i ugnen.
Buon appetito!
http://www.ffcibo.com/fr/index.php