Tacka Plogen, Potatisen & Penicillinet för Marknaden


Att älska någon eller något är en stark känsla och ett ord som man inte slänger ur sig hur som helst. Men en sak är säker, jag älskar marknader! Förtjusningen väcktes när min tre år yngre syster, då sex, och jag fick åka med farfar till Rabbalshede, marknadsplats sedan 1904 till dags dato. Kan än idag dra mig till minnes spänningen i luften och glädjen över att få kika in i de vuxnas värld för där fanns både det ena och det andra, varav det andra inte riktigt var passande för små flickor. Kanske spelar minnet ett spratt men i tivolidelen fanns ett hönshus inrättat för en lättklädd tvåbent Agda till glädje för nyfikna män som betalade en slant för att ta sig en närmare titt på skönheten. Naturligtvis var världens starkaste man på plats som rasslade med tunga kedjor för att locka publiken in i tältet för att mot betalning få se mer. Säkert också en och annan spådam mellan långa rader av stånd där knallarna saluförde allt från marknadskarameller till lantbruksmaskiner. Det var tider det!

På en avkrok i Turkiet fick vi en skyddad hamn, fantastisk mat och nöjet av att handla på en båtmarknad!

Sedan dess har jag pejlat marknader runt om i världen, blomstermarknaden i Nairobi, matmarknaden längs the Mall i Gaborone, klädmarknaden i Amsterdam där jag köpte en mockajacka och en vintagekavaj runt tjugan som hängde med i åtskilliga år, på flera olika platser i Kroatien…you name it. Till och med helt oväntat under en segelvecka som utgick från Rhodos. Första dagen ankrade vi vid en ynka liten båthamn bortom allfartvägar i sydvästra Turkiet. Kolla här nu, sa resesällskapet (som fått hänga med på åtskilliga marknader) med tydlig tacksamhet och med yvig gest mot tomheten, här finns inte ett marknadsstånd så långt ögat…. men hann inte till punkt förrän ljudet av en utombordare snabbt närmade sig. Den gladlynta matronan styrde stäveken vant mot bryggan och la till den till bredden fullastade farkosten med handdukar, dukar och annat i tygväg. Jag hoppade ombord. Handel och marknader för människor samman.

Marché Provençal i Antibes — stadens pulserande hjärta

Utan att kunna gå ed på sanningshalten vill jag påstå att varje stad och by i Frankrike har marknad minst en dag i veckan. Här i Antibes är Marché Provençal späckad med varor från trakten tisdag till söndag, torsdagar är det ”knallemarknad” mitt i centrala stan.

Libération behöver inte musiker för att locka besökare men otvivelaktigt ger de extra krydda åt stämningen

Med tips från en svenska bosatt i Nice trendiga kvarter Libération reste Liselott på besök och jag till Nice för att ta oss en titt på mat- och blomstermarknaden där. I synnerhet som det var lördag då den sträcker sig vida omkring.

Vi kliver av tåget vid Gare du Nice, går till vänster när vi kommer ut ur stationsbyggnaden och vänster igen under järnvägsbron när vi är nere på paradgatan Jean Medicin som från strandpromenaden klyver staden mellan den nya och gamla delen. Knappt några hundra meter norrut kantas trottoarerna på båda sidor av marknadsstånd, en kaskad av färger och dofter som genast lockar till köp men vi ska möta vår ciceron i det spännande området och flanerar vidare. Prick elva möts vi vid statyn mitt på torget, marknadens nav.

Inte ens generalens staty kan få les Nicoises att överge namnet Libération. I bakgrunden syns den ålderstigna marknaden under tak som trots den nya får leva kvar okänt hur länge.

Före andra världskriget hette platsen Gambetta ( efter advokaten och statsmannen Léon Gambetta) men döptes på befrielsedagen 28 augusti 1944 om till Place de la Libération till minne av motståndsrörelsen som höll stånd mot de tyska ockupanterna. Senare fick platsen det officiella namnet Place de Gaulle och krönt med en flera meter hög staty av generalen men inte ens det hjälpte, för i folkmun är och troligtvis förblir den rätt och slätt Libération eller ’Lib’.

Säg den medelhavsfisk som INTE finns här

Från torgets mitt löper tungor ut åt alla håll, grönsaker åt ena, blommor åt andra, charkuterier åt ännu ett och så fisk- och skaldjursgatan där vi börjar. Stånd fyllda med havets läckerheter på en sidan, caféer, barer och bistron på andra.

Bostadspriserna kring tågstationen Gare du Sud i trendiga kvarterat Libération har hittills varit jämförelsevist låga men mycket varslar om stigande priser.

Vi bokar bord på en mysigt chic uteservering och aviserar ostron någon timma senare. Intill ligger helt nyrenoverade Gare du Sud, som håller på att färdigställas till saluhall med inspränga barer och brasserier på den två tusen kvadratmeter stora ytan.

Modern saluhall i Gare du Sud ett snäpp från den gamla i all ära med den prisbelönta ostavdelningen i den gamla är svårslagen

Men gamla saluhallen på andra sidan Jean Medicin kommer att få vara kvar som kontrast till den nya, berättar vår initierade guide,  när vi nosar oss fram i den charmiga torgmarknaden under tak.

Marknaden är en mishmash av etablerade odlare med brett utbud och de som bara har en eller få varor att sälja.

Hur många kryddknippen har kvinnan sålt i sina dar och vad har försäljningen bidragit till hennes livssituation. Tankar som föds under en vandring i kvarteret.

Här blandas välfyllda marknadsstånd med brett och varierat utbud med traktens småskaliga odlare som saluför en eller några få varor. Liselott kunde inte motstå den söta gummans kryddknippe för en euro.

Marché de la Libération à Nice är mer än en historisk marknad, ett skådespel att uppleva på plats!


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 tankar om “Tacka Plogen, Potatisen & Penicillinet för Marknaden