Regn och skosulor sätter fart på energin


Med undantag för en lika oväntad som ytterst välkommen solig eftermiddag har det snöat eller regnat oavbrutet i två veckor. Men även dåligt väder har sina poänger, man får saker uträttade. Surdegar som jäst alltför länge får plötsligt liv. Som att skriva här. En annan är min ansökan om Carte Vitale, det vill säga att bli inskriven i franska försäkringskassesystemet, en resa som påbörjade för ett år sedan. Vid första besöket på Caisse Primaire d´Assurance Maladie fick jag veta att först efter tre månader bosatt i landet kan man lämna in sin dossier. Det blev en diger lunta när jag lyckats få fram alla efterfrågade dokument översatta till franska, kunde lämna in alla papper och i min enfald tro att kortet skulle dimpa ner i brevlådan. Istället kom efter några veckor ett tunt kuvert med kassans logga, jag anade oråd.
Mitt flicknamn stämde inte med det som registrerats hos franska pensionskassan. Detta var mest förbryllande, för under alla år vi bodde här var det vattentäta skott mellan myndigheterna vilket resulterade i att man vid varje ny kontakt fick sammanställa underlag till en ny dossier. Lika omfattande om det så gällde ett busskort till skolskjutsen.

Akter som verifierade mitt giftemål och skilsmässa saknades också, trots att uppgifterna framgick av personbeviset jag skickat med. Nytt besök och försök att förklara att dylika ”akter” inte finns i Sverige möttes med en föraktfull min och jag såg redan då att kvinnan i kassan var på väg att trycka fram nästa nummer, när jag mot alla odds men envist fortsatte med namnförklaringen. Mitt flicknamn hade helt enkelt ramlat bort när ansvar för folkbokföringen överfördes från pastorsämbetet till svenska skattemyndigheten i början av nittiotalet och handskrivna uppgifter i samma veva digitaliserats. Uppriktigt sagt minns jag inte hur det hela avlöpte, förmodligen kände jag att loppet var kört och gick med svald ilska därifrån. Förträngt har brevet med de kompletterande frågorna legat långt ner på priolistan men ändå skavt. Särskilt när höftkrämpan som gått i skov under många år och med lika många skilda diagnoser pikat vilket den med råge gjorde häromdagen. Det var då jag drog mig till minnes att en av många vårdgivares förklaring till det onda var att mina ben inte var exakt lika långa. I samma ögonblick passerade jag en skoaffär och fick en ingivelse att köpa korkinlägg att lägga i hälen. Vilken oviss.

Den hjälpsamma expediten visade vad de hade i den vägen men korkinlägg har nu ersatts med tunna hälgrepp i skinn och gel.
” Ni behöver gå till en pédologue, Madame. Det finns en kunnig här mittemot som skräddarsyr en sula som passar er fot. Jag har själv problem med mitt knä och vet vad jag pratar om,” förklarar hon och fortsätter:
” Gå till er läkare så får ni remiss. För ni har väl Carte Vitale?”
” Nej det är det som är problemet, jag har försökt flera gånger utan att lyckas trots att jag har ett Secu-nummer och en liten fransk pension.”
” Madame, lyssna på mig. Min pappa dog när jag var liten men min mamma kom till Frankrike med mig och mina fem syskon, hon arbetade hårt och uppfostrade oss i samma anda. Det är ett bra land men man måste lära sig språket, sina skyldigheter och rättigheter. Jag minns fortfarande hur svårt det var i början, vi fick till och med kuponger för att köpa mat. En gång lyckades jag växla en mot mot mascara, ” säger hon och skrattar högt och ljudligt åt minnet.
Hon är från en annan kontinent, knappt i samma ålder som min yngsta dotter, men plötsligt känns det som åldersskillnaden är irrelevant. Vi delar upplevelsen av mötet med ett nytt land och de strapatser inte minst språkbarriären innebär och är just då förenade i en gemenskap.

Ada, som hon heter, betyder unik på arabiska får jag veta. Ett passande namn för aldrig har jag fått så goda råd under alla år som här – i en skoaffär.
På torsdag har jag möte med en rådgivare som på administrativ franska ska få mig på god fot med det franska sjukvårdssystemet.
Tusen tack Ada i dina snygga dojor. För som du kanske inte vet är man trodd som man är skodd.


Lämna ett svar till zvodretiluret Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “Regn och skosulor sätter fart på energin