Rivieran i glans och all ära – men sommartid brinner jag för makrillfiske på Västkusten



Nyfångad makrill på grillen eller stekt med sötsur dillsås – delikatess.

Under några veckor i Sverige hann jag fundera över skillnader (och för den delen likheter) mellan där och här på franska Rivieran. Nu besökte jag vänner och familjen bosatta i Malmö, på Västkusten och i Stockholm. Det finns en hel del skillnader mellan dessa delar av landet också. I Malmö tar man taxi överallt i innerstaden för sextiofem kronor, här är det avsevärt dyrare om du ens lyckas få tag i en. Bortsett från taxi ( och Uber som finns här också) är det jämförelsevis svindyrt att resa med buss, tåg och tunnelbana i Sverige. Buss från Göteborg till Kungshamn går på 190 kronor! Enkel – och då ingår byte. Stockholms tunnelbana, för den som löser enkelresor, är hutlöst dyr. Bara resor och besök på toaletter för en trebarnsfamilj under en dag i stan nöter hårt på semesterkassan. Här tar man buss längs hela regionen för femton kronor, för en tia om du gör en avstickare från kustlinjen, reducerat pris för ”klippkort”, barnfamiljer, seniorer och helt gratis för den som passerat hundraårsstrecket. Toilette public kostar som mest en femma man oftast är avgiften vad du vill lägga i tallriken på disken.

Vädret skiljer sig också åt, på gott och ont beroende på hur man ser på saken. Enligt svenska mått var det hyfsat varmt när vi tog tåg och buss till Louisiana för att se The Cleaner, den första och stora retrospektiva presentationen av Marina Abramovićs arbete i Europa. Regn eller tryckande sol spelar ingen roll, den måste ses – eller snarare upplevas! Pågår till 22 oktober.
Museets butiker är i sig värda ett besök.

”Pas tasken”, uppmanade säkerhetsvakten. Jag tog lydigt ner axelväskan innan jag skulle passera det nakna paret, men fick mig ett gott skratt efteråt. https://www.louisiana.dk/

 

Största skillnaden för mig personligen är ändå sommarens makrillfiske på Västkusten.

Den här gången var det både sol och nästan stiltje, men varken spöregn eller kuling avhåller mig från att sitta i båten med litet spö agnat med skarpsill och rå räka. http://www.smogenkusten.se/orter/fisket%C3%A5ngen-18114116

Hängivna fiskare på Västkusten ( som min pappa var) tillverkar sina metspön för egen hand. Färgerna kunde symbolisera ett land eller ett fotbollslag. Den här gången fiskade jag med Le Tricolore – ett tursamt val.

Sen kan fransmän säga vad de vill om att dörja bourride i Medelhavet, roligt det också men det kommer inte ens i närheten. Inte smaken heller, jag har provat både ock.

Här funkar det mesta utan bil. Storhandla mitt i stan och få allt hemkört någon timma senare utan kostnad. https://www.monoprix.fr/

Förresten. Idag gick jag till Monoprix för att storhandla, barn och barnbarn ska äntligen komma till Antibes för att hälsa på mig som nu har egen lya. Det var bara att ta shoppingvagnen några varv runt den välsorterade butiken mitt i centrum. Har man carte de fidélité ( som man får gratis) och handlar för 50 euro är hemkörningen gratis. Glöm tunga plastkassar och dramaten. Strosade glatt hem med handväskan på axeln. En timma senare kom leveransen ända in i köket. Kanske också en skillnad?

Spara


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 tankar om “Rivieran i glans och all ära – men sommartid brinner jag för makrillfiske på Västkusten