När svensk film vann årets Palme d´Or i Cannes var Aftonbladets Jan-Olov Andersson där – förstås!


INATTENDUE skrek den feta rubriken på Nice Matins förstasida dagen efter Ruben Östlund kammade hem guldet, Palme d´Or för sin film The Square i Cannes. Men för Jan-Olov Andersson, Aftonbladets filmrecensent och krönikör, var vinsten inte helt oväntad. Och hans omdöme räknas.

Efter halvannan vecka och dagen före prisutdelningen i Cannes kommer han och livskamraten Nicole till Antibes. Självklart går vi till bistron Civette i gamla stan där delar av En enkel till Antibes ( med Sven Bertil Taube i huvudrollen) spelades in, för en matbit och pratstund.

Några klipp i svenska filmen En enkel till Antibes med Sven-Bertil Taube i huvudrollen spelades in på en bistro vid marknadsplatsen i gamla Antibes. Jan-Olov Andersson tog sig en titt på bilder och filmaffisch.

Jan-Olov har bevakat filmfestivalen trettiotre gånger, då ser han minst två filmer varje dag under festivalens närmare två veckor (hemmavid blir det minst fem i veckan). Första jobbet i Cannes var 1980 då Kirk Douglas var juryns ordförande. Jan-Olov helt grön men taggad.
” Jag hade länge legat på för att få bevaka filmfestivalen som för en filmnörd som jag nästan var som en guldpalm i sig.”

Han ler vid minnet. Rutinerad på hemmaplan men som nykläckt reporter i Cannes kände han sig lite vilsen, men hade turen att få filmkritikern Gunnar Rehlin som mentor och guide in i rutinerna.
Hemlighetsmakeriet kring prisvinnare har alltid varit vattentätt, även om funderingar åt vinnarhåll har funnits. Jan Olov kan inte minnas en läcka en enda gång, men blivit överraskad och då var tekniken långt ifrån dagens. Idag kan man läsa om en helt otippad vinnare, eller andra som seglar upp från ingenstans, på nätet men inte då. Året var 1982 då den verklighetsbaserade amerikanska filmen Missing av Costa-Garvas delade Guldpalmen med den turkiska Yol regisserad av Serif Gören och Yilmas Güney. Trots att Jack Lemmon var med i rollistan väcker ingen av dem några påtagliga minnen, men däremot Spielbergs uppmärksammade film E.T. som avslutade festivalen. Alla blev tagna på sängen.
” Vi bodde på ett skithotell utan minsta tekniskt utrustning men lyckades ringa tidningen som rekade och ringde tillbaka för att läsa upp reportage om Spielberg”.
På den tiden, berättar Jan-Olov, var det mer easy going, man kunde dricka en öl med skådespelare och regissörer och göra upp om en intervju som genomfördes i lugn och ro. Numera är det huggsexa och, om man kvalar in, strikta kvartar som gäller.

Vad är då festivalen som sticker ut från alla andra?
Läckor är som sagt tabu, men Jan-Olov hade på känn och fått ”förhandstips” att Den goda viljan efter Ingmar Bergmans roman, regisserad av Billy August och med Pernilla August i huvudrollen som tävlade 1992 hade vinnarvittring. Han ringde därför Aftonbladet och undrade om han kunde få lite mer utrymme ( ut ifall att) än de inbokade fyrtio raderna. Efter envis kohandel fick han sju rader till, skakade på huvudet men tänkte att det ordnar sig väl och begav sig till efterfesten tillsammans med Billy August som han träffat åtskilliga gånger tidigare. Där hamnade han bredvid Pedro Almodovar, årets ordförande, som då bara var jurymedlem.
” Han var helt såld på Samuel Föhler och ville ge det svenska bidraget tre priser, varav ett till honom,” minns Jan-Olov och skrattar.
Festen drog ut på tiden och väl hemma på hotellet hade han en hel drös meddelanden från nattchefen. Ring! Sverige har vunnit Guldpalmen, vi vill ha åtta sidor. ”Vi hade en dryg timma på oss, så det var bara att sätta sig vid skrivmaskinen och för fotografen att framkalla bilder i badrummet och telexa hem.”

Utöver detta kan Jan-Olov inte erinra sig några större fadäser. Jo, en skrämmande samtidigt ganska flashig upplevelse.
” Jag trodde att jag skulle dö, på riktigt ”, säger han och berättar med inlevelse.
Vilket år det var har fallit bort men Colin Firth ( snyggingen från bland annat Bridget Jonesfilmerna/ red kommentar) var i Cannes med sin första film.
Under ett pressmöte med Nick Nolte ( som spelade med Gwyneth Paltrox i skadalfilmen Jefferson in Paris) blev Jan-Olov inbjuden till en lyxig megabuffé i en villa på fascionabla Cap d´ Antibes bekostad av James Ivory, regissören bakom bland annat Ett rum med utsikt och Howards End.
Den påkostade och trevliga lunchen drog ut på tiden. Plötsligt fick Jan-Olov, som hade en intervju med Will Smith ( nominerad till en Oscar för bästa manliga huvudroll i filmen Ali 2001) inbokad i Cannes, att allvarligt fundera hur han skulle hinna dit i tid.
Enda utvägen var erbjudandet att få följa med en racerbåt Elsa Zylberstein ( som fick sitt genombrott i Pulp Fiction) bokat i förväg.
” Båten bara flög iväg. Jag skakade av rädsla och tänkte hela tiden att nu var min sista stund kommen. Det syntes tydligen för Elsa Zylberstein tröstade och höll om mig. När äntligen båten saktade in och jag kunde andas ut la den till vid hotell Le Majestics pir som var späckad av skådespelare och fotografer.
Den annars ganska lågmälde nöjesreportern brister ut i ett gapskratt vid minnet av entrén i sällskap med superstjärnan.
Vilken är din favoritfilm genom åren?
”Pianot som vann 1993, oförglömlig.”
Och den sämsta?
”Minns inte ens titeln, men det var en obegriplig thailändsk film som vann i Cannes men sannolikt aldrig mer sågs av någon.”

Vad Jan-Olov inte nämner är sin egen filmkarriär. Enligt Internet Movie Database, IMDb, spelar han sig själv, det vill säga journalist i Nattbus 807, en svensk thriller som bygger på en sann historia med premiär 1997. Det gör han också i Det sista örådet av Folke Rydén från 2004. Närmare två miljoner såg Sveriges Televisions mest sedda dokumentär om resan Robinson, från Sveriges mest utskällda program till världssuccé. I samma roll har han också varit gäst i Fredrik Virtanens TV-domarna. Inget av detta är särskilt överraskande filmkännare som han är.

Jan-Olov är långt ifrån skrytsam, men att han inte med ett ord nämner rollen som skådespelare i filmen Gunnar Rehlin ( filmkritikern som lotsade Jan-Olov in i Cannes nitton år tidigare), en nitälskande produktion av Killinggänget, får väl ändå ses som i timidaste laget. Detta under förutsättning att IMDb inte far med osanningar.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 tankar om “När svensk film vann årets Palme d´Or i Cannes var Aftonbladets Jan-Olov Andersson där – förstås!